Gå til sidens hovedinnhold

Norden er ikke utlandet

Meninger Dette er et debattinnlegg. Innlegget gir uttrykk for skribentens holdninger.

«Programmet kan bara ses i Sverige, läs mer om rättigheter utomlands». Denne julen har jeg, som en moderne piken med svovelstikkene, stått på utsiden og kikket inn på et SVT-arkiv med en overflod av programmer, uten å få slippe inn. Jeg er i utlandet, sies det. Samtidig får jeg meldinger fra svenske venner som ønsker å se Lars Monsen og andre norske TV-produksjoner som fascinerer dem, men NRK slipper dem ikke inn.

Avstanden mellom de nordiske landene er aldri så stor som når NRK og SVT får sette grensene. I turbulente tider med Putin og Trump, polarisering og fake news, burde det være viktigere enn noensinne å styrke og pleie et samhold og en felles kultur vi har fått nesten helt gratis.

Hva er i det hele tatt poenget med et nordisk samarbeid hvis vi ikke en gang kan få ta del i (alt) innholdet statskanalene produserer?

Jeg er ikke i utlandet, SVT, jeg er i Norge.

«God fortsättning» sier vi på svensk, når julen går over til å bli de late, fine dagene mellom julaften og nyttårshelgen. Jeg er ganske sikker på at mine norske naboer ikke hadde hørt uttrykket før, men de smilte høflig og svarte «God jul!» når jeg møtte dem på en av romjulens obligatoriske gåturer for å få litt frisk luft inn imellom alle julens kaloririke middager. Norsk og svensk språk er latterlig like.

Ord og uttrykk vi ikke umiddelbart skjønner, kan vi fort gjette oss til. Og det er slett ikke umulig å argumentere for at norsk, svensk og dansk bare er dialekter av det samme språket. Den skandinaviske språkforståelsen har et felleskap med over 21 millioner brukere, et helt unikt utgangspunkt i språkvitenskapen. Noe verdt å verne om og kjempe for. Därför fortsätter den här texten på svenska nu.

Det svenskar vet om Norge, och vice versa, är nästan uteslutande det de har sett (och hört) på TV.

För de kulturarroganta svenskarnas del er det givetvis mycket mindre än norrmännen. Sverige var länge det enda landet i Europa, med Albanien, som inte visade sina grannländers tv-kanaler i någon form. Men Brødrene Dal hade vi, och Fleksnes. Allt som SVT allra nådigast valde att visa oss.

Denna bråkdel av norsk kultur. Inte visste väl vi att Norge var mer än spektralsteiner, DÆÆÆÅÅÅ och snoriga män i röd trikå som tog guld i skidspåret framför näsan på svenska atleter. Om Sverige var lika engagerad av Norden som av Europa, hade fler svenskar känt till både Bjørneboe och Aukrust, Tor Ulven och Wannskrækk. Om Norge var lika engagerad av Norden som av USA, hade de nordiska statskanalerna varit en del av standardutbudet i alla tv-paket, istället för CNN.

Om myndigheterna i de skandinaviska länderna var lika engagerade i sitt förmedlingsansvar som av kommersiella hänsynstaganden, hade de låtit bli att dubba skandinaviska språk.

Jag fattar att jag är en slags nordist-extremist. För min del hade gärna hela Norden kunnat vara en union, på riktigt, utan gränser. Jag har bott i Danmark och på Island, väldigt många år i Norge. Det är mindre skillnad på oss än mellan en italiensk milanes och en sicilian. Unionstanken är kanske drastisk, men tillgången till varandras statskanaler och strömmningstjänster är det minsta kravet.

Jag tror på ett äkta nordiskt samarbete. Tillsammans är vi oslagbara. Norrmännen kan producera det, svenskarna kan bygga det, danskarna kan sälja det och finnarna kan skrämma oss alla till att jobba hårdere. Islänningarna kan skriva vackra epos om det och Färöarna, Grönland och Åland kan organisera turistresorna för alla nyfikna utlänningar som vill beundra vår unika storslagenhet.

«Utlandet» är det stora landet på utsidan av Norden. Kulturutbyte och samförstånd med våra närmaste grannar ska inte ha några gränser och förlamande diskussioner om rättigheter, skatt och avgifter. Vi kan betala räkningen med vår nordiska identitet, innan Netflix eller HBO köper rättigheterna till den också och hyr ut den tillbaka till oss för 159 kr i månaden.

Æ veit da faen æ. Jag ska se dokumentären om Kjell Aukrust igen. Och tända ett ljus med svavelstickorna för våra nordiska grannar som inte får lov att lära känna honom den här gången heller.

Kommentarer til denne saken